Är du deppig, utan att veta varför?
Det är inte ditt fel från början att du tänker negativt, är deppad, arg eller på ett visst sätt, eller reagerar på ett sätt, som inte är bra.
Det kan komma från dina föräldrar, syskon eller någon annan närstående som du t ex är uppväxt med eller träffat ofta.
Om den människan har haft det svårt, varit aggressiv, elak eller deprimerad och DU har sett och upplevt det alldeles för mycket....så kan det beteendet ha överförts till dig utan att du tänkt på det. Det är inte så konstigt....för vi ser upp till t ex våra föräldrar eller vem det nu är som tagit hand om dig.
Vi tror som små att det ska vara si eller så... eller att vi ska vara så. Det blir en vana, även om det är dåliga saker vi fått lära oss efter en vuxen.
Man tror ju att vuxna vet hur dem ska vara och bete sig, men tyvärr är det inte så. De själva kan ex ha blivit "skadade" psykiskt när dem var små...och fått det dåliga beteendet.
Så det gäller att komma på det, och söka hjälp. (Så att man kan bryta det mönstret). Prata med någon du litar på, det kan vara en fröken, en ungdomsledare, en granne eller en kompis föräldrar t ex. För det går att förändra, fast du inte kanske tror det nu. Det känns ju inte som det kan bli bättre när man är så himla ledsen, men det blir det! Med hjälp, terapi och andra tankemönster, som man får lära sig... så går det att ändra sina dåliga tankar, negativitet och beteende mm.. Och till slut blir man gladare, lugnare och kan leva ett bättre och mer harmoniskt liv.
Var bara tvungen att skriva det, för jag tycker så synd om unga och barn som mår dåligt. Barn och ungdomar ska alltid ha någon som bryr sig om dem, om det inte finns, så är det dem vuxna det är fel på, inte barnet.
Jag bryr mig om DIG
Jag har försökt att skriva lättförståeligt, så alla ...ung som gammal, ska förstå
skriven
Bra skrivet! :) Ja man får tänka på hur man är runt barn. Jag önskar att jag vore piggare i kroppen så jag orkade vara gladare och orka leka mer. Men det blir nog bättre snart! :) kram godnatt